Om hypnos

Jag skrev i inledningen att hypnos tyvärr fortfarande är ganska kontroversiellt i Sverige och det är faktiskt så. Jag tror att det till största delen beror på okunskap, det man inte har varit med om själv kan upplevas som både ovetenskapligt och farligt.

Men det här är en terapi som har utvecklats under flera hundra år och det finns massor med bevis på att det fungerar och dessutom fungerar bra. Tänk bara på Lars-Erik Uneståhls gedigna arbete.

Och så värst farligt kan det ju inte vara för i Storbritannien där hypnoterapi är accepterat, skickade BBC ut en reporter i ett års tid för att försöka hitta nån som blivit felbehandlad. Han hittade ingen.

Och om man är rädd, vad är man rädd för? För sin egen potential? För sin egen läkande förmåga? För att ta eget ansvar för sitt välbefinnande?

Jag sticker ut hakan och säger att det går att komma tillrätta med de flesta problem och obekväma tillstånd som kan finnas i en människas liv: värk, sjukdomar, allergi, ångest, depressioner, låg självkänsla, dåligt minne, fobier, viktproblem, olika beroende...

Det beror helt enkelt på att om man upplever att man har ett problem, så finns det också en lösning. Som i alla sammanhang. Och eftersom problemet finns i oss, så finns ju också lösningen i oss. Var annars? Vi har lärt oss sen barnsben om kroppens fantastiska förmåga att kunna läka sig själv. Men varför tror vi att det bara gäller skrubbade knän?

Människan är en komplex varelse men vi använder inte så värst stor del av vår hjärna, det vet vi. Det kanske är dags att titta på vilken potential vi egentligen har?
Det är klart att man kan behöva ta hjälp av medicin när problemen eller ångesten växer en över huvudet, men man hittar inte orsaken med medicinering. Det kan man däremot göra när man sitter skönt tillbakalutad under hypnos och har tillgång till sin minnesbank, där allt man gjort och varit med om finns lagrat.

Hypnos är ett fantastiskt tillstånd, där man kan vila sig ifrån vardagen en stund, om man bara vill slappna av och ha det skönt. I hypnoterapi är kroppen fullständigt avslappnad, men hjärnan och psyket är helt koncentrerat på att jobba för klientens välbefinnande.

Det innebär att om terapeuten skulle säga eller göra nåt som strider mot klientens vilja så sjunker koncentrationen och klienten blir vaksam istället. Då fungerar ju inte terapin så det är ingen bra lösning för nån. Eller också kan det bli så att klienten helt enkelt reser på sig och går därifrån. Det är ju verkligen inte det man vill uppnå som terapeut, så innan första sessionen har jag ett långt samtal och formulär som ska fyllas i för att jag ska få en så bra helhetsbild som möjligt om klienten och dennes önskemål med terapin.

Clary Nord - 2010